Proposition från Finansdepartementet. Ekonomiskt arbetsgivarbegrepp – förändrade skatteregler vid tillfälligt arbete i Sverige

En begränsat skattskyldig arbetstagare som är anställd av ett företag i Sverige beskattas här vid tillfälligt arbete i landet. Om arbetstagaren i

stället är inhyrd från ett utländskt företag som saknar fast driftställe i Sverige och vistelsen här inte överstiger 183 dagar under en tolvmånadersperiod, beskattas dock arbetstagaren inte i Sverige enligt dagens regler. I propositionen föreslås att arbetstagaren i den sistnämnda situationen ska beskattas i Sverige när han eller hon utför arbete för en verksamhet här.
Innebörden av förslaget är att den s.k. 183-dagarsregeln inte ska kunna tillämpas när det är fråga om uthyrning av arbetskraft. Vissa mycket korta arbetstillfällen ska dock inte anses utgöra sådan uthyrning av arbetskraft.

 

Dessutom föreslås ändrade regler när det gäller skyldigheten att göra skatteavdrag för ersättning som betalas ut till någon som utför arbete i

Sverige. Förslagen innebär bl.a. att en utbetalare som hör hemma i en annan stat och inte bedriver verksamhet från ett fast driftställe i Sverige

ska göra skatteavdrag från den ersättning som betalas ut för arbete i Sverige. En svensk utbetalare som betalar ersättning till en utländsk

juridisk person eller en fysisk person som är begränsat skattskyldig i Sverige ska dock bara göra skatteavdrag om ersättningen avser arbete som mottagaren utför i Sverige.

 

En fysisk eller juridisk person som hör hemma i en annan stat och inte bedriver verksamhet från ett fast driftställe i Sverige ska i vissa fall vara

skyldig att lämna särskilda uppgifter till Skatteverket. Syftet med förslagen är att skapa konkurrensneutrala regler.

 

Förslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2021.

 

https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/proposition/2020/06/prop.-201920190/

Leave a comment